Varför säger vi God jul – och inte Trevlig födelsedag?

I stora delar av Europa är julen tydligt kopplad till Jesu födelse. I Italien säger man Buon Natale, i Spanien Feliz Navidad – båda betyder i praktiken ”glad födelsedag”.

I Norden gör vi något annat. Vi säger God jul. Ordet jul är äldre än kristendomen och hänger ihop med midvintern, mörkret och vändpunkten när ljuset sakta återvänder. Julen var från början en årstidsfest, inte en födelsedag. När kristendomen kom hit anpassades budskapet till en redan älskad högtid. Resultatet blev en blandning av hedniskt, folkligt och kristet – och ett ord som vägrar släppa taget om sitt förflutna.

Julgranen är inte så svensk som vi gärna tror. Den kom till Sverige via Tyskland under 1600-talet, i samband med krig, handel och kulturellt utbyte.

Först stod den i adliga hem, senare utomhus hos välbärgade bönder. Det var först under 1800-talets urbanisering och ännu tydligare under 1900-talets rekordår som granen blev var mans egendom. Då flyttade den in i vardagsrummet – och blev centrum för julklappar, ljus och familjeliv.

Glögg har rötter i det kryddade vinet hypocras, känt i Europa redan under medeltiden. I Norden blev det vinterdrycken som värmde – först för de rika, senare för alla.

Lussekatter är yngre än många tror. Saffran var dyrt och exklusivt, och bakverk med saffran var länge ett tecken på status.

Lucia är kanske den tydligaste blandningen av allt:
Ett sicilianskt helgon, ett nordiskt ljusfirande, studenttraditioner, vitklädda tåg – och ett mycket svenskt behov av att skapa ljus i årets mörkaste tid.

Ordet julklapp låter gulligt, men började som ett bus. Man knackade på dörren, kastade in en enkel gåva – ibland en träbit eller en täljd figur – och sprang därifrån. Klappen syftade på ljudet, inte presenten.

Att gåvorna dessutom gärna åtföljs av rim och små pikar är ingen slump. Julen har alltid rymt både värme och lekfullhet.

Överraskande gamla. Kryddade kakor med honung och kryddor bakades redan i Mesopotamien för flera tusen år sedan. De användes både som medicin och hållbar färdkost. I Europa blev de klosterbak, och i Sverige så småningom julkakor – tunna, kryddiga och fulla av symbolik.

I Norden firar vi aftnar, inte dagar. Det hänger ihop med hur dygnet räknades i bondesamhället: dagen började på kvällen. När arbetet var avslutat, huset städat och redskapen vilade – då började högtiden. Därför är det fortfarande julafton som bär tyngden av firandet.

Det jag försöker förmedla på tomtevandringarna är just detta:
Julen är inte en tradition. Den är många, staplade ovanpå varandra. Hedniskt, kristet, folkligt, borgerligt, kommersiellt – och personligt.

Och kanske är det därför den fortsätter att kännas meningsfull.
Inte för att allt är gammalt.
Utan för att vi gång på gång har valt att bära det vidare.

✨ Och tomten då?
Tomtevandringarna kommer tillbaka i december 2026, med start kl. 18.00 – och med en smygpremiär redan den 29 november. Kanske något för familjen, kollegorna eller bara för dig själv som vill kliva rakt in i julens berättelser, i lyktljus och vintermörker.

Håll utkik på hemsidan och i sociala medier – där dyker datumen upp när det närmar sig.
Och tills dess: vardagsberättandet fortsätter. Historien tar ju som bekant aldrig ledigt. 💚